Jaha, då var jag gravid. I min dröm i natt alltså :-)
Från all död och hemskheter till att drömma att jag var gravid.
Jag ville dock inte vara gravid. Dels för att jag tycker inte att jag skulle klara av att ha barn och dels för att jag är inte alls redo för det. Och redo blir man kanske aldrig, men jag tror inte jag skulle klara av att ha barn så särskilt bra.
När jag är med mina syskonbarn (har tre små guldklimpar!!! <3 ) , så får jag ofta tvångstankar. Inga roliga tvångstankar. Knappt skrivbara tvångstankar. Jag blir rädd för mig själv att jag har de tankarna.
Men jag vågar blotta mig, jag vågar skriva mina värsta tankar. Varför? Jo. för att de tillhör min sjukdom och för att jag vill visa alla att man ska inte skämmas över att vara psykiskt sjuk. Jag gör inte det.
Därför skriver jag nu ner några av mina VÄSRTA TVÅNGSTANKAR jag haft när det gäller mina små gullungar.
Jag har många gånger tänkt att:
- Tänk om jag råkar kasta barnen i ån?, tänk om jag råkar putta ned de för bron vi går på nu?
- Tänk om jag råkar sticka kniven i barnen?
- Tänk om de mördar varandra?
- Tänk om jag slår de så hårt jag någonsin kan?
- Tänk om jag tar yxan och börjar hugga mot de?
Ofta är jag också väldigt rädd för att de ska bli smutsiga, smuts kan vara farligt. Fågelinfluensan!!! Tänk om de får i sig fågelbajs!!!
Många hemska tankar.
Detta är OCD......
Detta är INTE jag....
Detta är min sjukdom...
Tänk på det.
Jag är en god människa. Mina värsta rädslor är att råka döda eller skada någon annan människa. Och att bli psykotisk. Det är de värsta.