Mot Norrköping

Allmänt / Permalink / 0
Då sitter jag på ett tåg på väg mot Norrköping. Där ska jag hålla en föreläsning om mina diagnser på ett Gruppboende. Jag tycker att det är häftigt att de ringer efter mig och vill att JAG ska komma och föreläsa för de. Så långt borde jag vänja mig vid att åka kollektivt. Jag måste erkänna att jag tycker det är jobbigt med det, jag kör hellre egen bil, men det kan ta för lång tid och bli jobbigt det med, så måste vänja mig vid andra färdmedel än min egna bil. Det är ju bra att utsätta sig ibland för saker som man har svårt för, eller?

Jag är också verkligen en hemma-människa. Älskar att vara hemma! Där känner jag mig trygg och säker. Det är påfrestande att vara i människors närhet för mycket. Det tar tyvärr mycket energi ifrån mig. Även om jag är en social person. Men att vara själv är något som jag uppskattar väldigt mycket och längtar ofta efter.
Som nu....... nu sitter jag här på ett tåg mot en annan stad, längtande efter att få komma hem. Även om jag också älskar att få ut och föreläsa! Jag är enormt tacksam över att få komma och föreläsa i Norrköping. Missförstå mig rätt. Det är ju mer tiden, avståndet och resan som kan vara besvärligt. Är ju rädd för att det ska hända något med min kära lägenhet när jag är på äventyr.

Slutsats: Jag ÄLSKAR att föreläsa!!!! Jag vill ut och åka över hela Sverige för att göra det! Och det ska jag! Mina mål och drömmar ska slå in!
Jag ÄLSKAR att vara hemma, i min trygga miljö. Där jag kan "tvånga" i fred och ha koll över mitt hem.

Som påsen slår stenen i sten, sax, påse så slår även mina mål och drömmar högre än att vara hemma.
Hemma är jag mycket ändå.

Jag måste ta tag i livet och förverkliga det jag så gärna vill uppnå.

Stockholm, Norrköping, Hudiksvall, Gävle, Lessebo, Bollnäs, Växjö och Blekinge har jag varit runt i och haft mina föreläsningar.
Och fler platser och städer ska det då bli!

Till top