Pengar

Mina tankar / Permalink / 2
Ibland tänker jag på vad mina diagnoser har kostat för mig rent ekonomiskt. Förutom det oerhörda lidandet, ångesten, skräcken, paniken och en massa annat........ så har det ju faktiskt varit väldigt, väldigt , alltså VÄLDIGT dyrt.

Från år 2005, herregud, det är ju tio år sen!!! Inte tänkt på det riktigt men tio år......! så har jag inte jobbat heltid i några längre perioder. Jag lyckades plugga till Friskvårdskonsulent i två år, men jobbat heltid är kanske några månader på alla dessa åren.
Alltså har det inneburit en massa förlorad inkomst för att jag inte kunnat jobba heltid. Vissa perioder jobbade jag kanske ca 50-75% och fick klara mig på det för igen ville sjukskriva mig.
Det är massor av pengar i förlorad inkomst! Säkert flera hundratusen! Och jag "hoppade på" Friskvårdsutbildningen eftersom jag inte klarade att jobba med att vara undersköterska. Det blev så för ingen sjukskrev mig och ingen hjälpte mig till jobb när jag inte klarade av det själv. Ibland måste man ju helt enkelt få hjälp.!

Diagnoserna har varit kostsamma också. Jag har kastat mycket mat, lite kläder och skor för att detta kunde vara giftigt/farligt på något sätt. Jag har använt enorma mängder tvål, schampoo, balsam, rengöringsmedel, tvättmedel, med mera.
Och så alla mediciner, läkarbesök, psykologbesök.........

Jag hade nog varit hemlös om jag inte hade haft hjälp från min familj och vänner. Detta är skrämmande!
Och tänk vad jag kostat samhället..... alla insatser jag har fått, att jag inte kan jobba heltid......

Har en dröm om att kunna jobba 50% (jobbar 25%). Det hade betytt mycket för mig att klara av det.
En dag kanske.............
Till top