Du är inte ensam om att ha dessa tankar när det kommer till barn. Jag själv fick tankarna när jag hade fått mitt andra barn. Det började redan på BB och vi låg på en avd. på 6 våningen, jag tänkte "tänk om jag kastar ut mitt barn ifrån fönstret". Allt detta bara fortsatte och det fick inte ligga knivar, saxar eller andra vassa föremål framme för jag var livrädd att jag skulle göra något fruktansvärt. Jag lider av paniksyndrom med agorafobi men det verkar som om man kan ha likadana tvångstankar. Mina barn är idag 27 och 28 år gamla, så bevisligen har dom ju överlevt ändå fast dom haft en "galen" mamma. Men jag håller med om att dessa saker är inget man vågar berätta för någon som inte vet vad det handlar om, det tog lång tid innan jag vågade berätta även för min psykolog vad jag kunde tänka för skräckscenarier. Jag kommer att få ta medicin resten av mitt liv för att jag svarar inte på KBT. Du är stark som vågar stå för dina tankar och prata om det i en blogg som många kanske läser, och det hjälper andra med samma problem att läsa att dom inte är ensamma. Kram <3 Lotta
Hej Malin! Vill bara tacka dig för din blogg, den får mig känna mig mer normal och mindre konstig. Du vet, man kan ju döma sig själv så mycket hårdare än vad man dömmer andra! Jag är inte diagnoticerad än men brukar också drömma mardrömmar, vet hur jobbiga de kan vara... Det är bra att det fins folk som du som vågar skriva sånt här, det hjälper nog fler än mig!
Av en slump hamnade jag på din blogg och, ursäkta språket nu, men fy fan så jävla skönt det är att läsa om detta! Jag har också OCD. och jag har också sådana tankar. Rädd för att skada eller döda någon.. Fast jag vet att jag aldrig skulle göra något sådant. Har letat efter bloggar som jag kan läsa om liknande saker om. Som handlar om OCD, men det verkar inte finnas.. Överhuvudtaget! Så nu har jag äntligen hittat en bra blogg, så nu kommer jag att följa dig. :)
Jag har inte OCD och det är jag naturligtvis glad för.
Däremot fick jag panikångest 1968, men då fanns inte diagnosen, än mindre någon behandling, vare sig medicin eller effektiv terapi.
Är tyvärr ännu inte fri från skiten...
Jag känner igen mig i dina tankar om att göra något hemskt. Stod en gång på balkongen med min lilla baby och fick en bisarr tanke. Tänk om jag kastar ut barnet från balkongen...
Jätteläskigt!
Jag funderade sedan mycket över den skrämmande tanken.
Kom så småningom fram till att jag aldrig skulle göra det på riktigt, hur knäpp jag nu än är.

Hej Malin! Jag känner såååå igen mig i dessa tvångstankar.. Jag har också diagnosen OCD och kämpar varje dag. Mina tvångstankar har plågat mig i flera åt och stundvis känns det som att de aldrig kommer gå över..
Jag har precis startat en blogg som handlar min OCD men även om att jag är bipolär och har borderline. Läs om du vill! :) Jag tänkte börja följa dig om jag får? :)

Hej!
Min bloggadress är borderlinea.blogg.se
Men jag har nyss satt lösenord på den pga en incident!
Om du vill följa mig kan du maila mig på [email protected] så skickar jag lösen ordet till dig :)
Jag har skrivit ett låångt inlägg om min OCD för någon vecka sen (kanske två veckor sedan) men det hittar du långt ner bland mina inlägg.
Kram och hoppas du vill följa!
Jag har tidigare skrivit här om min panikångest!
Tycker kanske inte att detta är "riktiga" tvångstankar, men väldigt otäckt!
Har mått väldigt dåligt senaste halvåret och legat på sängen, 18-20 tim, dvs nästan dygnet runt! Ätit frukost kl 16 på em! Osv!
Har varit inne på Länsakuten S:t Göran sammanlagt 8 gånger på 3 månader!
De senaste gångerna har det framförallt handlat om att jag blivit rädd för mig själv:
"Tänk om jag får ett infall och
häller i mig en burk tabletter", fast jag "normalt" inte vill ta mitt liv....
Har då blivit rädd för mig själv och åkt in till psykakuten! Som naturligtvis lugnar mig och så får jag åks hem igen!
Nu har jag tilldelats en VÅRDCOACH, som ringer mig minst 2 gånger i veckan!
Har inte behövt åka in, sedan jag fick den kontakten!
Sven
Det gör inget. Man har sina perioder :) Det går faktiskt bättre, men långt från bra. Själv? :)
Bra att du kämpar på med dina tvångstankar ! Jag har jobbat som förskollärare i 36 år och de tankarna har också farit genom mitt huvud mer än en gång....tänk om jag sticker kniven i ett barn istället för att dela frukt, " tänk om " ...det vore ju så " lätt " att åsamka skada...men du kommer inte att skada någon,tvångstankar av olika grad och plåga är nog tillkomna under evolutionen; att skydda oss mot faror har ju alltid varit av största vikt och tvångare har fått " för mycket " ; den som löser gåtan får Nobelpriset ( av mig...med tvångare i familjen och släkten och själv en del mindre tvång som jag kunnat leva med ). Kämpa på och sök hjärna hjälp av OCD-förbundet Ananke som har lokalavdelningar på flera ställen och stödgrupper för drabbade. Kram