5 år

Mina tankar / Permalink / 2
Min värsta dag i mitt liv var för fem år sedan idag.

En vanlig dag förändrades till en riktig mardröm.
Jag skulle vara "körlärare" åt min lillasyster Monika och vi var ute och körde här i Ronneby.
Jag får ett sms av en kompis där det står att det hänt en olycka och hon skriver att det kanske är Christian. Panik uppstår!!!!! Hela min kropp blir stel och kall. Jag ringer och ringer till Christian. Inget svar..... Jag pratar in på hans telefonsvarare att han ska ringa mig NU! och att jag hoppas inte att det är han som det hänt något med.

Det rings och skickas sms med olika vänner. Jag får besked om att det är Christian som varit inblandad i olyckan och att det är ganska allvarligt. Panik och skrik! Min stackars lillasyster får en massa skäll och jag skriker åt henne att hon ska köra dit och dit. Till slut kan jag inte sitta kvar i bilen och säger eller ja, skriker , åt henne att stanna. Kommer ut ur bilen och slänger mig på marken och skriker och gråter. Känns som jag kommer att gå sönder!!!! Jag klarar inte det här!

Christian är död.

Min underbara vän. Och kärlek. Kommer alltid att älska Christian.

Vi ses i nästa liv <3
#1 - - Annika Sandberg:

Så fruktansvärt , förstår att förlusten av en så viktig människa i ditt liv skapat ett stort tomrum. Min son har också Asperger och OCD och det som hjälper honom i hans svårigheter är hans förmåga att uttrycka sig i skrift, läser egna dikter på scen ibland i små sammanhang. Du kan också uttrycka tankar och känslor väl ! Min son har 75 % sjukersättning efter många års försök att hitta rätt i studier och arbetsliv, 25 % är också vad han orkar. Vet hur ni får kämpa ! Men begåvning har ni verkligen ! ( Sonen gick ett par terminer på läkarutbildningen innan han insåg att han inte orkade med stressen och sättet att arbeta i grupp med studierna ) . Önskar dig all lycka till i livet <3

Svar: Åhhh tack! <3 Hoppas det går bra för dig och din familj. Kramar
ocdmalin.blogg.se

#2 - - Elle:

Åh fy vad jag fick tårar när jag läste detta inlägg. Får ofta panik av tankar utifall jag skulle förlora min sambo i död eller på annat sätt.
Helt sjukt kanske att tänka såhär men tror seriöst min kropp skulle lägga av. Är ingen som kan gå vidare hursomhelst.
Hade vart bra å gått på en av dina föreläsningar, har rejält med ocd nu o det påverkar mig mycket. Sambon e så förstående som det går för nån som aldrig haft skiten, men nog skäms man ändå. Lättirriterad blir man lätt också på allt möjligt pga ocdn.
Lång väntetid på vård skrämmer mig, rädd att jag kommer gå in i väggen helt.
Har även måttlig adhd som säkerligen gett mig större chans att få ocd.
Sparat denna blogg som.favorit på mobilen, känns bra å läsa om andra som har liknande problem, även om det e tråkigt att fler lider.
Har stor barnlängtan också o vi vill gärna sätta fart till våren, men vill ju gärna få hjälp med problemen i tid också, o få vård medan man väntar barnet. Låter kanske oansvarigt men vill ej vänta fler år o kommer ju ej skaffa förrän det känns OK, e ju stort ansvar.
Fördel o skaffa jobb innan å, men har ingen utbildning så hoppas det blir nåt med samhall.
Håller tummarna för dig, mig o alla andra med ocd problem att det en dag försvinner!!!

Svar: Jag kan förstå att du har sådana tankar med rädsla att förlora din sambo. Det tror jag de flesta har, rädsla över att förlora någon man älskar.Går du till någon terapeut eller likande nu? Eller du menade att du väntar på hjälp?
Det är ju svårt att förstå helt fullt ut när man inte lider själv av OCD. Jag har hört många som tycker att det är BARA att sluta tänka på det sättet jag gör. Det är ungefär som att säga till en förlamad person att det är BARA att resa sig upp och springa iväg.
Ja, det är stort ansvar med barn, men jag tror det hjälper dig väldigt mycket med en sambo som är förstående. Han kan ju vara med i din terapi.

Tack för att du läser, det betyder mycket ska du veta! Kram
ocdmalin.blogg.se

Till top